Your one life

"Vilken idiot du är!"

Att få höra det från någon man bor med är inte så härligt. Det är inte första gången jag har fått höra det men det är fortfarande jobbigt. Han förstör mitt liv.

Jag var hos Fishb0ne (kompis) igår och över natten typ. Mamma sa ring när du vill hem. Hon skulle hämta mig mitt i natten om jag ringde då. Jag ringde typ 11:20 inte för jag ville hem. Jag vill inte åka hem och lyssna på honom säga såna saker om mig. Jag hatar att va hemma. Jag hatar stället där jag bor. För om jag och han börjar bråka kan jag inte ta mig någonstans. Det finns inget att göra där jag bor. Tro mig. Det går knappt någon buss här ifrån heller. Så jag är jag är glad att jag har min älskade mamma som kör mig.

"Vilken idiot du är!"

Att höra det från sin styvfar är absolut inte härligt. Jag kommer aldrig kalla honom "pappa" och det har aldrig hänt. Jag har min pappa och jag älskar honom. Jag säger inte ens att min styvfar är min styvfar, han är min mammas sambo inget annat. Om någon säger t.ex. "Men kan inte din pappa hämta dig då?" så svarar jag "min pappa bor i stockholm" jag vet att dem syftar på min mammas sambo, men han är inte min pappa. Jag blir nästan förbannad om någon säger att han är min låssas pappa eller plast pappa eller styvfar.

Jag vill bara flytta här ifrån.

Härligt. Få ett meddelande på facebook där det står. "Det är slut btw. Sms hade tydligen inte blivit skickat." Härligt eller vad tycker ni. Jag är inte förvånad över att han gjorde slut. Han har knappt pratat med mig så. Så just nu är jag bara arg.

Har jag förlorat dig? Det känns som det. Bli inte sur på mig för att jag känner så. Den enda som kan ändra på det är du. Jag kan inte förstå att du ens låter mig känna så. Du kanske vill det. Vill att det ska kännas så. Du kanske tror om att vi glider ifrån varandra långsamt så blir det mindre smärtsamt när du väll berättar. Ja det blir nog mindre smärtsamt, men va snäll att berätta nu iallafall. Snälla.

Den 26 juni så pratade jag och han(Andreas). Eller vi chattade på facebook. Han skrev då att han var elak och att han var ett kallt as. Då skrev jag ” hmm, men va elak mot mig om du tror att du är elak. kan du vara elak mot mig? är det något du inte tycker om med mig, som du inte talar om?” han svarade inte på ett tag så då skrev jag ”Du är snäll” Då svarade han ” Kan inte vara elak mot dig ” Då skrev jag ”Varför inte?” då skrev han ” Det är du” och ja jag tyckte det var gulligt. Jag skrev då ” vad är det som är så svårt att vara elak mot mig? det är många som varit och är det så.”  Då skrev han ” Jag kan inte det jag bryr mig inte vad andra tycker om dig, tänker inte vara elak mot dig för den du är, alla är sig själva vissa är helt dumma i huvet men det ska man inte vara på dom för” Jag svarade ”tack för att du är snäll mot mig iaf”  Då frågade han ”varför skulle jag inte vara snäll mot dig?”  Jag svarade ” vet inte fråga dem som är elaka mot mig, men jag vet inte vad du tycker om mig längre liksom” Då skrev han ” Jag vet men vågar inte säga mycket kommer fucka upp allt igen tror det här avslöja allt men aja.” Jag blir nyfiken och skriver ”berätta” han skriver då ”Kan säga så här jag är inte bra med mina känslor dom kommer å går dom ändras å vrider sig hela tiden gör mig galen får panik allt blir så jävla konstigt vet inte vad jag ska göra och just nu vill jag bara gå tillbaks som det var men det vågar jag inte för jag kommer förmodligen bara fucka allt igen” Vi chattade lite.

Jag frågade lite senare ”så hur skulle det kännas om jag iggade dig?”  vi hade snackat om att någon iggade någon och så. Då svarade han ”Det skulle göra ont” och då blev jag nyfiken igen. Liksom varför skulle han bry sig om jag ignorerade honom, så jag frågade varför. Då skrev han ”Ska jag vara ärlig med dig?”  Det första jag tänkte va ”ja som fan du ska!” men jag skrev det inte. Jag skrev ”ja tack” Han skrev ” Jag var men är inte gay längre halvt typ. Som jag sa är mina känslor cpiga som fan vrider å vänder sig hela tiden.” Det är inte första gången det blir så här för honom. Att han är bisexuell sen homosexuell sen bi sen homo sen bi igen om ni fattar.

Efter ett tag frågade jag hur han mådde, för han va lite deppig förut. Då skrev han ” Ganska bra måste få en grej sagt men vet inte hur jag ska säga det.” Jag blev nyfiken men lite orolig när jag läste det. Han skrev sedan ” Vänta ska hitta en låt för att förklara det” jag fattade inte mycket när jag läste det så det blev att jag svarade ”va?” Då skrev han ”Är till dig jag ska säga det. So just wait.” Efter någon minut skrev han ”Eller skit i det tar det så här får se hur fan det blir av det aja.” Jag skrev ”hmm” och väntade med lite oro och nyfikenhet. Han svarade ”Förlåt för det jag gjorde var bara helt cpigt med mig vet inte vad som flög i mig vill bara att du ska veta att jag är ledsen å vill inte göra det igen gillar dig fortfarande mer än kompis vet inte om du fortfarande tycker det samma men så känner jag iaf så och jag hoppas du kan förlåta mig vill ha tillbaks dig och vill att det ska vara som det var för men vet inte om det kommer att kunna bli så igen ..” Jag skrev ”Andreas” Han frågade ”Ja” jag skrev då ”Jag älskar dig” Han skrev då ”Även för det jag gjorde?” Jag frågade då ”Vad har du gjort?”  Han svarade då ”Jag gjorde slut för att jag trodde jag var bög vilket jag inte var”

Så jag och han är kompisar om man säger så. Jag åkte till honom den 28 juni och vi va med varandra till den 2juli eller natten till 3juli då åkte han hem. Vi va hos honom till på lördag då vi gick på peace and love. Min mamma orkade inte köra hem honom så sov han hos mig till 2juli. Så det var ett tack.

Så ja vi är tillsammans igen. Vad tycker ni om det då? Var det rätt av mig att ta tillbaks honom?

Ja det var väll det. Då vet ni vad som hände.

Hejdå så länge!

En bild på mig och Andreas

Den 17 juni runt kl. 1:20 så fick jag ett sms från min kille där det stod ungefär att han börjar bli/är gay. Jag svara då bara ”hmm” jag kände ingenting då. Jag var väll i chock. 4min efter att jag hade skickat det meddelandet så skrev han ”Så tror inte det funkar mellan oss… Asså sorry… och det har inte hänt något här som har påverkat det här är bara så jag känner..” efter att jag läste det då bröt jag ihop. Jag bara grät. Jag skrev några minuter efter ”Varför ta de via sms?” han svarade då ”För jag e för feg för att göra på något annat sätt å tänker inte bara ta bort förhållandet på fb å igga dig så lågt tänker jag inte sjunka..”

Jag kände att jag var ledsen men jag blev arg när jag läste det. Att han var för feg. Det gör mig fortfarande arg. Vi snackade ett tag. Kl. 2:52 fick jag ett meddelande där det stod ”och vet inte om jag vill ha med tjejer mer alls.. Men om jag blir bi och du inte är i ett förhållande kanske vi kan bli tsm igen” Jag svarade ”Tack nu blir det bara svårare att släppa dig. Men aja.”

Jag var så ledsen att jag inte kunde ligga i min säng, på grund av att han hade legat där. När klockan var runt 4:00 så typ bestämde jag mig för att sova. Jag drog bort påslakan från mina kuddar och mitt täcke och lakanet som är på madrassen, ni vet. Jag ville röra dem. Det gjorde mig bara allt ledsnare. Jag kunde inte titta på bilder där han var på. Jag kunde inte se program på tv som jag visste att han gillade. 

Jag började må bättre efter någon dag, grät inte och va inte deppig hela tiden. Trodde jag. Jag började gråta, blev deppig igen. När jag väll började må bra så bröt jag ihop. Han kommer troligen att läsa det här, vilket är bra. Han måste veta hur jag kände mig. Jag har sagt det men, jag vet inte. Det kanske är någon som har varit med om samma sak och behöver veta att hon/han inte är ensam. Jag är en sån som vill hjälpa andra, på något sätt. Bara veta att någon finns där som man kan prata med kan kännas lite bättre.

Nu har jag berättat det da. Vad tyckte ni? Jag skulle bli väldigt glad om ni kommenterar. Jag har inte pratat helt klart om det här, mellan vad som hände mellan mig och honom men jag kommer att skriva mer i ett annat inlägg. Hejdå så länge.